Lasses Veteranmaskiner

Äntligen så var det då dags att få följa med på den efterlängtade resan upp till Gällivare och Aitik.

Vi startade i gryning och solsken från Järvsö och vår busschaufför Tommy Olsson satte gaspedalen i botten upp till någon kilometer före Vemdalen, där vi 8 personer från Jarse tog en ståfika med goa mackor innan allt folk i Vemdalen äntrade bussen. I Vemdalen klev det på ca 20 personer.

Erik "Korken" Korkeamäki, en av de stora entusiasterna av både stora och små maskiner ska ha ett stort tack för att han "värvade" 13 stycken från Vemdalen att hänga med på denna resa. Bra jobbat Korken!

Goa, söta Korken har bastat eller nåt!

Resan gick vidare till nästa stopp som var i Klövsjö, fortsatte mot Åsarna och Näcksta och sista stoppet var i Östersund. När alla hade klivit på var bussen "knökfull"

- mätta och glada satte vi oss i bussen för vidare resa mot Arvidsjaur där middag intogs i en lappkåta och självklart serverades det lappskojs.

Vad som hände mellan Hammerdal och Arvidsjaur ska jag bespara er - men så mycket kan jag säga att glädjen stod högt i tak hos alla passagerare. Inte minst hos mig själv! ;) Ja just ja....vi stannade och drack kaffe också!

Herr och Fru Grus!
Erik Olsson, även kallad "GrusOve"
och Elisabeth Olsson
Närmast kameran Herr X

Mellan Dorotea och Storuman orkade inte solen hänga med längre, vi åkte in i ett stilla regn- vi hade iaf tur med vädret så långt. Runt 18-tiden övergick regnet till snöblandat och det höll i sig ända fram till Gällivare. Men vem brydde sig.......

Redan kl 21.15 kunde vi checka in på Grand Hotel Lapland i Gällivare. Men ni ska inte tro att någon var trött utan en liten sängfösare eller ett glas öl slank nog ner hos dom flesta.

Fredag morgon
Grådisigt och smådugg men sånt stoppar inte en sann entusiast utan upp ur sängen med ett skutt vid 7.30, snabbt in i duschen och ner till frukost. Eftersom Karin har varit med förut så hade hon redan delat in oss i två "lag" på bussen ner, vilket betydde att jag skulle ta hand om en stackars grupp för färd mot Aitk och dagbrottet och Karin tog den andra gruppen och for på museum och ner i gruvan i Koskuskulle.
Eftersom vårat "pass" i Aitik inte skulle ta hela förmiddagen fanns det möjlighet att vila fram till 10.30.

När vilan var slut kom en fantastiskt trevlig kille från Gällivare Taxi, Krister Larsson och hämtade oss i en buss för avfärd mot Aitk.

Så äntligen var vi framme.....nu fick man se nåt jag aldrig kommer att glömma. Vilka grejer.....större än mitt hus.....otroliga maskiner!!

Ungefär 17-18 truckar fanns i dagsläget i drift men fler var beställda. Tre stora lingrävare var i farten. 360 st arbetar i dagbrottet på olika sätt. Det var härligt att se när tjejerna äntrade dessa enorma fordon och fräste iväg. Hörde dessutom att reparationskostnaderna hade minskat betydligt sedan tjejerna tog över ratten! =)

En lite nätt truck på 90 ton! Drar endast 420 l diesel/tim med last.
Kan nämnas att i dagbrottet i Aitk så går det åt 50 kubik bränsle
per dag, 365 dgr om året. Det är 18 250 kubik diesel om året det....

T ex 20 st normalstora hederliga Norrlänningar!

...eller några färre.....

En stolt Lasse Hedman poserar och drömmer
att - en dag, när jag blir stor, ska jag köra en
sån här!

Så var det dags att bege sig ner på lägre breddgrader - Det var lite halkigt i backarna men Krister var ett proffs och tog oss saka men säkert ner till "monstret"

Dagbrottet i Aitik. 2.5 km långt och 1 km brett.
Antagligen var det lika djupt också, jag var nog lite
okoncentrerad på vad guiden sa - av förklarliga skäl.

Kolla in detta monster!! HP'n väger 1300 ton.
Kostar 10 miljoner och drivs med elektricitet.

Reglagen inne i hytten på "monstret" Verkar enkelt ändå
tycker jag. ;)

Efter besöket i dagbrottet var det dags att vända tillbaka till Hotellet för lunch. Även solen tittade fram denna roliga förmiddag.

Fredag eftermiddag
Efter en stadig lunch så var det dags igen. Den här gången styrde bussen mot LKAB:s gruvmuseum, Malmberget. Gruvmuseumet finns i f.d Hermelins gruvstuga som togs i bruk 1920.

Här kunde vi följa en 300-årig gruvhistoria. Vi fick även se ett intressant bildspel som visar LKAB både nu och då.
En unik och stor (ca 400 mineraler) samling fanns att beskåda i glasmontrarna där mer än 95% av mineralerna kommer från gruvan i Malmberget.

Här inne står ett malmtåg från svunnen tid.
Innan järnvägen öppnades så fraktades all
malm vintertid med ren och en s k ackja i ca 20 mil.

En ort i naturlig storlek hade byggts upp.

En monter innehöll verktyg och portabla gruvlampor. Till höger, Svensktillverkade kondensator, tändapparater.

Dags att fara vidare. Dags att ta rädslan vid hornen och åka ner till 1000(!) meters djup. Normalt är jag en ganska tuff och orädd person men jag måste erkänna att det var liiiite otäckt att i 10-12 % lutning åka med denna "galna" men fantastiskta människa - Per-Åke Aspebo, som rattade denna "Underworld" buss med samma frenesi som en två-åring på en trehjuling. Huj, vad det gick undan....det var bara tur att vi inte åkte vilse, det säger jag bara......

Men efter en stund så visade det sig att Per-Åke hade gjort det här förut han - Lika snabbt som han körde berättade han, intressant och med inlevelse om allt som var värt att veta om denna underliga värld. 55 mil väg finns under jord....makalöst. Det är nog mer än vad Gällivare kommun behöver skotta om vintrarna.

Vi fick se: Fjärrstyrda borrande maskiner, långa mörka gångar, (orter) stora lastbilar, konstiga truckar, stenkross, vatten och även en närstudie i lera. Fastnade med foten och tappade balansen men som tur var så hade jag handskar på mig och slapp få den röda äckliga leran på mina händer. Det värsta var att mina nyinköpta solglasögon försvann - vad jag nu skulle ha dom med mig ner i ett mörker som endast ger noll Lux om inga lampor är tända?? Skyll dig själv - Klantskalle! -

Man kunde komma ytterligare 43 meter till neråt, men då måste man
vara villig att ta ett dopp! Trots att vattnet såg grönt och in-
bjudande ut var det ingen som tog chansen.

Här skulle man inte luta sig allt för mycket
framåt - Då kunde det hända att man blev köttfärs.

Och appropå köttfärs - Det fanns t o m en restaurang på några hundra meters djup för de som inte hade någon lust att se dagsljus under dagen.

Dag 2 Lördag
Själv hade jag mycket att stå i den här dagen eftersom jag har "släkt" här uppe. Så exakt vad de andra pysslade med kan jag tyvärr ej rapportera om. Planen var att vi skulle åka till Porjus kraftstation - men av det blev det intet - Av någon anledning som vi inte kunde råda över.
Men jag misstänker att de övriga passade på att både vila och njuta av att inte behöva arbeta eller laga mat. Kl 20.00 var det iaf en liten festligare middag på hotellet och det blev ganska sent för vissa.

Dag 3 Söndag
Äntligen fick man kliva upp i tid "ghhaaagäsp". Redan kl 06.00 var det dags för frukost och sedan utcheckning. Fem minuter över sju vände bussen hem igen.

Lunch denna gång intogs på SVANEN i Willhelmina. Jättebra mat och en kanonservice utan dess like. Rekommenderas!

Middag fick vi klara oss utan och det, tack vara att Tommy inte heller denna gång hade lagt något ägg under gaspedalen. Men när vi "Jarsebor" närmade oss Sveg så sög det lite i tarmen och vi gjorde ett stopp för att frossa i dubbel-dubbel hamburgare med dubbel-dubbel coca-cola! MUMS!

Jag tror och vet att alla var mycket nöjda med denna resa. Inte minst undertecknad hade det jätteroligt. De är otroligt vad mycket trevligt folk det finns i vårt avlånga land.

Bye the way....det här var utsikten från mitt rum!

Gällivare station och Dundret i bakgrunden

Den här gången är det min tur att TACKA Karin och Lasse som bjöd mig med på denna resa. Extra tack till Karin som ordnat och planerat hela resan med bokningar av buss, hotell, mat- och kaffepauser samt dom guidade turerna uppe i Aitik och LKAB.
För kom ihåg att till Aitik, dagbrottet och gruvan i Malmberget kommer man bara med guidade turer!

Tack också till Mats Sammelin med personal på Grand Hotel Lapland i Gällivare för mycket gott omhändertagande, mat och service!

Om Du vill uppleva en sån här resa så skicka en intresseanmälan via formuläret >> så fixar Karin säkert en ny resa till hösten eller nästa år, om det blir tillräckligt många anmälningar.