Artiklar
På styv lina
På styv lina. Lingrävarna förvandlade landet.
[Classic Motor Magasin 1996 - Text och foto: Per Ericsson Foto: Lasse Hedman]
Snart färdigrenoverad efter nästan 20-års "Törnrosasömn".
Ruston Bycurus RB 10, 1959.
Scenariot kunde varit hämtat var som helst i de så kallade "expansiva regionerna" på den
här tiden. Sverige förvandlades. Välfärdsstaten byggdes och den "strukturella befolknings-
omflyttningen" till storstäderna var full gång.
I takt med att de stora anläggningsarbetena och även 60-talet gick mot sitt slut
försvann också lingrävmaskinerna som en utdöende ras. En bit in på 70-talet hade
lingrävaren nästan helt slagits ut av den betydligt smidigare hydrauliska grävmaskinen.
Fast det ska sägas; i början var många i branschen skeptiska till de hydrauliska nymodig-
heterna.
Efter att de större entreprenörerna rangerat ut sina lingrävmaskiner hamnade de ofta hos
mindre nogräknade ägare. Där slets de nu något ålderdomliga maskinerna ner på på
några år. När de slutgiltigen gjort sitt lämnades de i många fall för att rosta bort och dö.
Så lingrävmaskinens himmel blev något övergivet grustag, backom ett förråd eller helt
enklet i närmaste skogsbacke.
En riktig raritet under renovering. Åsbrink 375 från 1950. Den här maskinen har gått i
Enköpingstrakten och är en av e sista tillvekade hos AB. Åsbrink & Co. När Lasse Hedman
fick tag i maskinen hade den stått under bar himmel i nära 25 år. Den var visserligen
komplett, men också komplett hoprostad.
Lingrävarnas himmel
Det finns en annan himmel också. På gröna, om än inte evigt gröna ängar, i närheten av
Järvsö i Hälsingland ligger den, lingrämaskinernas himmel! Och här finns dom. Inte precis
allihopa, men i alla fall åtskilliga av de maskiner som för 30-40 år sedan eller mer var
med och förändrade Sverige. Från rostiga och illa medfarna vrak renoveras lingrävarna
med omsorg och stor sakkunskpa av Lasse Hedman. Viss kan det tyckas vara en något udda
hobby, men Lasse talar om att i Maskinskyddsföreningen finns det fler än 300 medlemmar
som delar hans intresse för äldre entreprenadmaskiner.
Att Lasse inte bara renoverar sina maskiner för ögonfägnad bevisas av att han inte drar sig
för att använda sina lingrävare. Den som tar plats i den spartanskt utrustade hytten får
absolut inte låtta sig besväras av buller, vibrationer och drag. Att hålla värmen i hytten bör
efter ett tag inte vara något problem få föraren nästan sitter på motorn! Visst måste
grävaren köras med känsla, men det är en magnifik känsla att köra också, säger Lasse.
Då servoassistans i modern bemärkelse saknas måste grävmaskinisten ha bra känsla för
maskinen och god koordination mellan armar och ben när de rejäla reglagen spakas. Det
gäller allså att vara både hård och mild i nyporna på samma gång.
Motor och mekanik i Åsbrin 375. Motorn är en Scania Vabis D424, 4 cylindrig diesel
Inget "pickel"
Plast och kompositer var nästan okända begrepp när lingrävarna byggdes.
Lasses
maskiner har alla en vikt på mellan 10-20 ton! Här är det stål och gjutjärn som
gäller! De allar flesta lingrävarna från 50-talet drivs med dieselmotorer. Kraften
från motorn överförst till grävaggregatet via kraftig kilremmar, kugghjuls- och
kopplingstransmissioner till lintrummorna. Där tar aggregatlinorna vid. Längden
på dessa variera, men indragslinan på en rätt vanlig maskin som Ruston Bycurus
19 är ungefär 14 meter, medan toppwiren är 20 meter. Vi linbrott finns alltså
möjlighet att råka ut för rejäla "fågelbon". Med hjälp av en anna rejäl kuggväxel kan
maskinen svängas kring sin egen axel. Hela härligheten förflyttas med grova larvband
som är monterade på ett separat chassi. Permanentsmorda lager och leder är
också okända saker på lingrävarna. Helt klart fick grävmaskinisten vara utrustad
med en försvarlig mängd smöjfett och ett väl tilltaget tålamod när de otaliga smörj-
ställena skulle ha sin dagliga portion.
På sätt och vis törs man nog påstå att lingrävmaskinen trots allt har blivit något
av en symbol för de stora satsningarna på vägar, kraftverk, bostäder och annat som
gjorden under 50- och 60-talen. Så håll med om att Lasse Hedman faktiskt räddar en
del av vårt kulturarv, om än i stora stycken, så att säga.
Lasse Hedman håller även på att renovera en Cletrac bandtraktor
från omkring 1920
Grävningsarbete med en Loraine L 26. Tillverkad i USA 1958. Den här mycket
kraftiga och robusta maskinen var även på sintid ovanlig i Sverige,
både till typen och utrustningen. Bakom luckan sitter en 3 cylindrig 2 takts GM
dieselmotor. Aggregatetär utrustat med hydraulisk brytkolv för den
650 liter stora skopan. Brytkolven gör att man bl a kan tömma skopan utan att
räta utaggregatet. Tack vare sin storlek, L26:an väger 18 ton,
användesden ofta vid pålningsarbeten.
Grundgrävning och rivning i Östersund, sommaren 1956.
Åsbrink 375 i "fyndskick"! Bortställd i en skogsbacke sen början av 70-talet.
Motorn, som är en Scania Vabis D424, var givetvis helt stum. Efter en dags
omsorger, då Coca Cola och Diesel som fylts i cylindrarna fått verka, smäller
den igång, till Lasses förnöjelse.
